Allt fler förlorar rätten till personlig assistans

Fler familjer hamnar i kläm. Det finns en femårig flicka i mellersta Sverige som har ett omfattande funktionshinder men hennes kommun betalar endast ut assistans för strax under 8 timmar per vecka. Hennes föräldrar är skilda och kommunen hänvisar till att det är vanligt föräldraansvar att se till att barnen får i sig mat, får på sig kläder och lär sig att kommunicera.

Problemet är bara att båda föräldrarna måste jobba heltid för att gå runt och tiden för att hjälpa den flickan med den extra tid som behövs läggas finns inte i dagsläget. Pappan har nu börjat fundera på att skaffa en inneboende för att få in högre inkomst för att i framtiden kunna använda rut-avdraget för att få en nanny som tar hand om hans dotter medan han jobbar. Flickan kan inte kommunicera, hon måste sondmatas och hon kan bara ligga på rygg och vifta med armar och ben. Flickan lider även av tung epilepsi och måste därför även vara under bevakning på nätterna, något som familjerna inte får hjälp med. Dottern måste sova i sina föräldrars sängar så föräldrarna alltid kan ha koll på henne.

Det finns tyvärr en anledning till varför försäkringskassan och kommunen blivit hårdare med vem som får personlig assistans. En dom i högsta förvaltningsdomstolen blev en ny praxis och det innebär att egenvård, där sondmatning räknas in, inte längre klassas som ett grundläggande behov, därför berättigar inte det till personlig assistans.

Det finns även en man närmare 30 år som har haft personlig assistans sedan han var 7 år pga omfattande funktionsnedsättningar. Nu anser försäkringskassan att hans assistans, som mest uppgått till strax under 130 timmar per vecka, ska dras ner helt. Försäkringskassan ansåg att mannen inte längre behövde hjälp mer än 20 timmar per vecka och då övergick ansvaret på kommunen där mannen är bosatt. Efter överklagan fick mannen rätt till strax under 40 timmar per vecka. Två år senare ville försäkringskassan dra ner på den personliga assistansen igen. Helt plötsligt så ansåg försäkringskassan att han inte längre behöver hjälp med de grundläggande behoven, som exempelvis att kommunicera. Enligt mannens mamma har han fortfarande samma svårigheter och behöver fortfarande hjälp.

Att som förälder stå ensam mot sin kommun och försäkringskassan är inte enkelt när man vet att ens barn behöver den personliga assistansen för att kunna leva ett så normalt liv som möjligt.

31 mar 2017